Tacksamma.

Vi är så glada för alla lycko hälsningar och dylikt. Tiden räcker dock inte till åt att svara till alla och att uppdatera om läget hela tiden. Vårt prio är såklart vår son och att finnas till för alla hans behov som är typ äta, busa, bajja, och sova. Lära känna varandra är så fantastiskt. Han är en egen liten filur som är en kopia utav sin far. Pappa upp i dagen är vad han är. Himla vacker och alldeles perfekt! Och min finafina älskling Marcus är så bra som man kan va. Stöttar mig genom allt och hjälper mig och är en fantastisk pappa redan. Jag har fått en helt ny bild utav min kära. Bättre pappa och fästman kunde jag aldrig önskat mig. Känner mig så lyckligt lottad ♥



Total lycka och stolthet.

Åh och jag säger som alla andra, det gör ont att föda, MEN det är såååå värt!!! För mig tog det tid. 25 timmar efter inskrivning kom han. Vår fina prins. Lång och jobbig förlossning men nu har allt släppt och jag är så lycklig med min lilla familj. Har inte kunnat sova så mycket då det är så obekväma sängar och jag kan inte sluta beundra min vackra son. Om några timmar ska bebis undersökas och sedan åker vi hemåt. Vill sova i min egna säng och kunna slappna av riktigt. Min kropp behöver det. Nu ska jag försöka sova lite innan det är dags för Emilio att äta (igen)


 
 
 
 
 
 
 
 
 
2

Mycket känslor.

Strax innan 05 vaknade jag. Smårt illamående och pigg! Igår somnade vi efter tolv, det var lite svårt. Jag kunde inte sluta le och tänka på vad som komma skall samtidigt som jag fällde en och annan tår. Glädjetår såklart. Nu ska jag snart äta frukost och duscha. Jag måste ta en sista magbild också för att se hur stor hag egentligen är. Man blir ju smått blind när man gått runt typ en badboll de senaste månaderna. Det är helt ofattbart att idag (jag räknar med att igångsättningen inte tar mer än 24 h) ska jag/vi äntligen få träffa lillknoddisen som legat i min mage 42 hela veckor. Vår lilla son som sparkat och levt rövare i min mage, han som inte gillat att jag legat på vänster sida och visat det genom att buffa med rumpan och ha sig tills jag vänt mig om. Vårt alldeles egna lilla barn. Det är ofattbart och så himla nära nu. Nästa gång vi kommer in genom vår dörr då är vi tre stycken. En familj. Detta blir början på en fantastisk etapp som jag inte trodde jag skulle uppleva vid 22 års ålder men nu gör jag det och det känns så himla rätt. Det måste vara för att den personen jag får uppleva detta med han som funnits vid min sida i snart sex år (fem som par) ja, han är förjävla bra helt enkelt. Vägen hit har inte vart en lycklig prinsess saga. Vi har haft det tufft och vi har tagit oss igenom galet mycket och det har gjort att vi växt tillsammans som både individer och som par. Vi har även haft det sjukt jäkla bra såklart ♥ Nä nu ska jag sluta svamla och göra mig iordning. (!!!!!!!!!)